Årskurs: F-3, 4-6, 7-9
Ämnesområde: Kraft och rörelse

De här experimenten - soppåskudden, handske i burk, dykarklockan med flera - illustrerar hur luften runtomkring oss, inomhus och utomhus, finns och tar plats om man försöker stänga in eller trycka ihop den. Det är enkla försök som kräver mycket lite förberedelse och material.

Vad händer i experimenten?

Luft består mest av kväve- och syremolekyler, samt lite andra gaser som till exempel koldioxid. Molekylerna i luften är hela tiden i rörelse. 

Det vi upplever som motstånd när vi försöker trycka ihop luft är effekten av att molekylerna hela tiden studsar mot till exempel plasten i sopsäcken eller utsidan av handsken i burken. På samma sätt är det molekylernas kollisioner med vattenytan i dykarklockan som hindrar vattnet från att tränga in.

Till handsken i burken har vi använt engångshandskar utan puder.

De enklaste vardagliga exemplen på att luft tar plats är uppblåsbara saker: ballonger, badbollar, luftmadrasser, bildäck, cykelhjul.

Att blåsa upp en ballong i en pet-flaska är tungt även om det är hål i flaskan. Det försöket är därför inte så lämpligt för yngre barn.

Bilden nedan visar en soppåse i en papperskorg. Påsen sitter så tätt att luften under påsen inte kan komma ut och därmed blir det svårt att slänga sopor.

Barns föreställningar om luft

Vår vardagliga erfarenhet säger oss att luft är något genomskinligt som vi kan röra oss obehindrat genom till skillnad från fasta föremål eller vätskor. Det är därför inte så lätt att inse att luft tar stor plats och är svårt att trycka ihop.

Mindre barn kan spontant använda ordet luft i samband med tankar, drömmar och minnen. För dem är luft något som finns men eftersom man inte kan se eller röra vid luften så är den inte påtaglig. 

Luften tar form
Vid 11-12 års ålder vet de flesta barn att luft finns, till exempel i en behållare. Men en del menar att luften bara finns där då behållaren är öppen.

Luften cirkulerar och kan komma in på ställen som annan materia normalt inte kan. I och med att den tränger in överallt så tror många barn att luften expanderar. Att det blir mer luft eller ”större” luft. Eftersom luft finns överallt så menar barn att den är svår att fånga och transportera.

Luften får saker att hända, påverkar andra saker utan att själv påverkas. En rörelse av luften, om det blåser, gör att fler barn uppfattar att luften finns och kan åstadkomma någonting. 

Även rök som stiger synliggör luften. Eftersom barn ofta associerar rörelse med liv så kan de se luften som någonting levande och prata om luften som om den hade känslor och en avsikt. Till exempel att luften blir ”störd” eller ”arg”.

Barns uppfattningar om luft diskuteras bland annat i boken "Children's Ideas in Science" (R. Driver, E. Guesne och A. Tiberghien, 1985) i avsnittet "The Gaseous State" skrivet av Marie-Geneviève Séré.

Arbeta med experimenten

Ju yngre barnen är desto mer bör man fokusera på att observera och beskriva. I förskoleåldern handlar det mycket om att skapa nyfikenhet hos barnet. Utmana barnet att se naturvetenskapliga fenomen och handled barnet i att observera och beskriva det ni ser och upplever genom att använda ord och bilder.

Integrera experimenten när tillfälle ges i lek och aktivitet, till exempel fånga luft i påsar. Eller passa på och testa vattenförsöken när glas, bägare eller spannar finns med i något annat sammanhang. 

Barn tror ibland att vår utandningsluft på något sätt är ”tjockare” än luften runt om oss. Blås därför inte upp en plastpåse eller sopsäck utan fånga en del av luften i rummet och visa hur mycket plats den tar. Poängtera att man stänger in en del av den luft som finns i rummet.

Handske i burk kan användas som en lite mystisk pryl att undersöka och gissa runt. Även i lågstadiet är den primära avsikten att väcka intresse och nyfikenhet för naturliga fenomen.

Måla burken
Handske i burk kan varieras genom att man målar burken så att det inte syns att den är "tom". När man sticker ner handen i handsken känns det som att det finns en trögflytande vätska eller gelé i burken. Låt barnen eller eleverna gissa vad burken innehåller innan ni tar bort handsken och tittar efter.

Från 9-10 års ålder kan man försöka föra fram idéen att alla experimenten är exempel på samma fenomen: Vi har stängt in luft och det är svårt att trycka ihop den.

Berätta till exempel att luft består av små, små saker som kallas molekyler och som hela tiden rör sig. Denna rörelse gör att luften behöver plats. Då partiklarna rör sig stöter de emot plastpåsens väggar och vi upplever att det tar emot då vi trycker på påsen.

I högstadiet är experimenten lämpliga som introduktion till lektioner om tryck och gaser. Eleverna har nog i många fall en intuitiv förståelse för vad som händer men saknar kanske begreppen för att formulera det. 

I det här sammanhanget kan försöket med ballong i pet-flaska utvidgas genom att man håller för hålet i flaskan då man har blåst upp ballongen. Ballongen förblir då utspänd även om man tar bort flaskan från munnen. Varför åker inte luften ut ur ballongen trots att den är helt öppen?

(Skapat av Per Beckman och Carina Fasth.)